torsdag 9 april 2009

Honungsbiets hemliga liv

Av Sue Monk Kidd

Den här berättelsen utspelar sig i 60-talets amrikanska söden.
Lilly är fjorton år och mycket ensam. HOn har inga vänner och när hon var fyra år dog hennes mamma i en förfärlig olycka, och Lilly blev lämnad kvar med en far som inte förmådde ge henne kärlek.
Den enda kärlek hon upplever är från den svarta kvinnan Rosalin som tagit hand om henne och hemmet sedan modern dött.
En dag hektas och misshandlas Rosalin efter att ha spottat på några vita män som hånat och provoserat henne. Samtidigt får Lilly nog av faderns hån, misshandel och kärlekslöshet. Hon lyckas smusla ut Rosalin och flyr med henne.
Genom en ledtråd bland de få saker som finns kvar efter LIllys mor hittar de till tre svarta kvinnor på en bifarm.
Här får de båda skydd, kärlek och omsorg.
Lilly får lära sig allt om biodling och hon får bli någon. HOn behöver inte längre kämpa för att passa in. HOn får uppleva närhet som hon inte gjort sedan hon misst sin mor.
Både Lilly och ROsalin får också lära känna "den fjättrade Madonan", en svart kvinlig gud, Maria, Guds moder.
Och till slut vågar Lilly också fråga om sin mor som på något sätt har en koppling till farmen och kvinnorna där.

Det här är andra boken av Sue MOnk Kidd jag läst. Den första var
Jungfrutronen
som jag tyckte mycket om, men "Honungsbiets hemliga liv" är ännu bättre. Den är faktiskt helt otroligt bra.
Jag älskar MOnk Kidds språk och hennes underbara miljöbeskrvningar. Hennes karaktärer är också något alldeles extra och den här bokens handling har inget av den banalitet som jag faktiskt delvis upplevde i "Jungfrutronen".
Det här är en bok fylld av smärta, sorg, kärlek, glädje, liv och död, ångest och lycka, tro och hopp, och så förstås massor av honung.

Liksom "Jungfrutronen" är också den här boken inläst av Gunilla Rör. Hon har verkligen talang för att plocka fram känslan hos berättelsens karaktärer. Utan att egentligen ge de olika personerna egna röster hör man ändå när det är flickan, pojken, mannen eller kvinnan som talar. HOn har en mycket vacker och känslig röst som jag älskar.

1 kommentar:

Veronica Tingvall sa...

Vad skumt! jag tänkte just idag -undrar om jag har tipsat mikaela om den boken? Jag älskade den och tydligen har de gjort film av den också. Tror nog inte att filmen är lika bra men jag skulle väldigt gärna vilja se den ändå.

Hoppas du har en fin dag
Kram/Veronica